Om kärlek och tihi och skam
I Christophes nattygsbordslåda ligger ett av de första kärleksbrev jag skrev till honom. Jag läste det häromdagen. Och kunde konstatera att DET ÄR FÖR VÄL ATT INGEN KLÄDDE UPP MIG OCH PLACERADE MIG VID EN KAMERA OCH INTERVJUADE MIG VID UNGEFÄR DET TILLFÄLLET OCH BAD MIG ATT BERÄTTA HUR VI TRÄFFADES OCH OM VI ÄR LYCKLIGA NU OCH VAD JAG…
(titta varandra i ögonen nu, det blir bra tv, stå lite närmare, bara en smula, ta hans hand, såja, titta i ögonen, sa jag, bägge två… OMTAGNING!)
Jag tycker att Madeleines och amerikanens förlovningsvideo är bland det pinsammaste jag någonsin har sett. Såklart! Jag skäms. SKÄMS FÖR ATT JAG ÄR SVENSK och kommer från ett land där vi tvingar två kära människor gå ut och ”bjuda på” sin egen förlovning för att vi sedan ska kunna ha åsikter om hur de ser ut och hur de pratar och hur de fnittrar eller inte fnittrar.
För att:
Att vi lever i en monarki är SKAMLIGT.
Nu ska jag skruva ihop en ikeamöbel och täcka mina fönsterrutor med svart plast. När jag kommer tillbaka vill jag att ni allesammans har läst ett gammalt kärleksbrev utan att skämmas för hur FÅNIGA ni lät.
Så:
Grattis Madde! Du är värd ett liv där du slipper ”bjuda på dig”. Det är därför jag är för ett avskaffande av monarkin. Jag tycker att fånig kärlek är det finaste som finns. Men man ska inte behöva visa upp den på youtube.
ps. Min man tvingades också lära sig svenska. När han fick beröm för att han gjorde det brukade han säga att ”ja, det kändes självklart, när jag har lärt mig svenska tänker jag börja läsa något annat internationellt gångbart språk, som gaeliska eller esperanto.”
Den uppmärksamme betraktaren kan lägga märke till att vi till och med har matchande skidkläder. Herrejisses, så fånigt! ”Tihi”, sa jag säkert när jag lutade mig mot honom i liften. ”Du behöver borsta tänderna”, svarade nog han.